Chicken Challenge (2011-06-12)

Precis som på föregående lopp kände jag av foten. Det gjorde riktigt ont och jag skrek redan nerför första sluttningen. Jag kan ju gissa att jag tappade 10-20 sek bara på det. Men jag är ganska säker på att jag tog det bästa vägvalet. De som sprang mer rakt tappade tid vad jag såg. Till tian ville jag springa stig uppför, så att jag inte skulle bli tvungen att gå. Men man skulle nog kunna hålla sig ett snäpp till vänster på sträckan för att spara lite löplängd. Jag springer bra i diamanten. Precis som igår var det också svårt att trycka på lite extra, som man behöver här nere. Jag hamnade lätt i orientera-i-Sverige-tempot, där man inte ligger på max. Lär jag mig det, och om foten fungerar ska jag nog kunna ta bort en hel del minuter.