Jukola (2011-06-18)

Första passet i skog sen i söndags. Första passet i nordisk terräng sen tallheden i Mora. Första icke-tallhedspasset i riktig skog på 23 dagar.
Jag hade försökt få någon sorts form på kroppen, men tekniken fick jag köra med hjälp av rutin.
1: Jag ville inte vara alltför långt efter ovanför backen så jag trycker på ganska bra där. Många andra springer dock mycket fortare och det känns som om jag hamnar runt 200-300 ovanför backen. Jag vecklar upp kartan (A2) och ser att det blir en del väglöpning till ettan. Jag bestämmer ganska snabbt vägval. In på stora stigen till förbjudna området, runda myren, ut på stig, över höjd och myr. Såklart är det mycket folk, och en hel del i vägen, men efter stora vägförgreningen går det ganska bra att springa. Jag tror att jag kan ha tappat 10-15 sek på att inte springa stig/väg rint hela vägen från startpunkten. Väglöparna såg ut att komma med riktigt hög hastighet. Likaså när man tittade på GPS-trackingen såg det ut som om löparna som genade i skogen tappade lite.
2: Jag vill såklart fortsätta att orientera säkert. Prickar stenen på höjden i gröna fint, sen blir det tätt och klungan går ut vänster. Där borde man ha kunnat hålla vänster på det gråa redan från början. Kanske kunde det ha gått 10-15 sek snabbare.
3, 4: Inget att säga. Raka kontroller.
5: En riktigt intressant sträcka. Jag ville få kontroller uppifrån (förenkla). Jag ville från början springa ganska rakt på. Jag sprang dock väldigt krokigt på sträckan. Jag såg bara en löpare som svängde vänster på stigen i förgreningen. Det är nog inget dumt alternativ. det bjuder på mycket stiglöpning och lite mindre kupering. det kanske kunde ha gått 30-60 sek snabbare. Många löpare som hade den tidiga gafflingen sprang för långt och fick vända (mötte dem i sluttningen efteråt). Efter bron och första kullen vill jag bara upp på nästa och glida nerför den. Där gick jag dock lite snett upp. 10-15 sek tapp där kanske.
6, 7, 8: Raka kontroller. Lite bökigt ut från sexan, så det blev inte jätterak löpning där. Det gick dock lätt att läsa av branterna och beståndsgränsen runt hygget. Så det var bara att glida ner innan stora branten. Många fortsatte ovanför den, och fick då svänga höger mot kontrollen (7).
9: Här märkte man verkligen att det var gafflat. När jag kom upp på stigen sprang alla runt mig vidare ner på den åt höger. Min kontroll var satt inne i ett litet grönområde, men jag fick den bra. Höjderna och stora stenen innan hjälpte bra.
10: Här märkte man när den högra gafflingen kom tillbaka. Lätt kontroll.
11: Det verkade vara gafflingen här med (många som körde rakt in i skogen). Bara att köra runt på vägen och glida in för mig.
12, 13, 14: Klunglöpning. Bra koll på kartan.
15: Snäll gaffling igen. Kunde springe på körvägen och över stenområdet. Hoppade nerför branten på åsen och gled vidare ner. Stannade till lite när många folk kom från de högra gafflingarna och korsade min löpväg. Men fick min kontroll bra. 15 sek bom.
16: Förenklar bra från åsen och glider ner mot min ås. Den lilla sista biten på 50 meter mot kontrollen var enda gången jag var ensam, då alla runt mig verkade ha högra gafflingen (eller sprang dit i alla fall).
17, 18: Lättorientarat
19: In mellan höjderna, ner över bäcken. Hoppa över några träd och en bäck till. Ser här många folk från vänstra gafflingen komma in. Jag ser branterna tydligt och kan ta mig upp i sänkan. Här börjar jag också känna mig riktigt trött. Jag blir tvungen att gå. Sen följer jag ås/höjd in mot kontrollen. Snäll kontrollplacering.
20: Skulle man kanske kunna ha rundat den första gråa höjden på något sätt? Den var jobbig. Följer i alla fall stora åsen ut, och svänger lite höger. Kommer ut på en stor upptrampat stig och kan springa på bra. Kollar riktningen vid bäckpassagerna. Kommer ut på stigkröken och väljer att följa den lite. På vägen upp är det lite svårt att läsa av något exakt. Men när jag först passerar den gråa åsen och åsen med brant på är jag säker på min position. När jag lämnar den höjden börjar jag dock läsa från nästa höjd (200 m senare). Detta resulterar i ett kartstopp i stenområdet. Jag läser in mig på en tid som känns som 10 sekunder. Jag kör vidare mot höjden och rundar gråa åsen. Här börjar jag dock läsa från nästa ås. En tydlig observation av trötthet. När jag då kommer ut på släpstigen bakom är det ju självklart att jag kommit för långt. Jag tittar in bakåt och ser en reflex. Jag springer självklart dit, och inser var jag är. En bom på 60 sekunder blev det. Och antagligen ca 30 sek tapp pga trötthet.
21, 22, mål: Trött. Följer strömmen och kollar av riktningen. Sista är ju självklart rak, så det är bara att följa efter. Där skulle man ha kunnat lagt en fin sista gaffling.
Total bomtid: 1,15 min. Kanske skulle ha kunnat kapa 1-2 min på andra vägval. Men mest skulle jag nog ha kunnat kapa på att inte ha gjort illa foten två veckor före tävlingen. Jag fick inte så mycket ont under tävlingen. Bara några få gånger då jag trampade snett. Men avsaknaden av löpning i nordisk terräng gjorde att man inte var van med terrängen, och att springa i riktig skog. Det kan ju ha varit därför jag blev så trött.

Klart roligaste tävlingen i år!
Blåstreckat: Möjliga vägval