Lång-SM final (11.09.2011)

Så nära, men ändå så långt borta... Vid gulhöjden nordost om sjätte kontrollen läser jag som att jag befinner mig en höjd framåt, jag ska alltså bara ner i sankmarken och upp över höjden och där på andra sidan ska nian sitta, vilket den inte gör. Jag tyckte flera gånger att det inte stämde, till exempel med att det inte alls var så brant efter sankmarken som det skulle vara. Jag ser ingen brant, det var ocanligt grönt på höjden för att vara vitt, värst vad nära surdraget ligger, och det forsar ordentligt också, nästan som en bäck. Det är otroligt vad man kan omforma terrängen i huvudet så att den blir nästan som man vill.