3+3 Bianchi tour långdistans (30.06.2012)

Jag var så nöjd fram till en bit efter femman att jag hade sprungit så himla bra, trots dimma, sega ben, sluttningskontroller och det faktum att det var fjällorientering och så mycket kompass. Jag var stensäker på att jag var rätt till sexan också, men kontrollen var liksom inte där där jag tyckte att den skulle vara. Jag fattade ingenting och bara irrade runt i några minuter. Jag kunde liksom inte ändra mig och tänka logiskt, för jag SKULLE ju vara supernära den. Såg en skärm efter ett tag, och var 100 procent säker på att den var min, men nej, den var en siffra ifrån. Till slut sprang jag ut till kraftledningen och kunde efter en stund läsa in mig, och äntligen hitta den. Efter det var jag TRÖTT och orkade inte springa och inte läsa kartan heller. Men jag är nöjd fram till halvvägs av sträckan till sexan!