Meeting Internazionale Venezia (15.11.2009)

Venedigs stads-ol är en av mina absoluta favorittävlingar, alla kategorier!

Förra gången jag sprang i Venedig (2005) var banan okej, men inte mer. Årets bana, lagd av londonbon Matthias Mahr, var så bra att han måste ha lagt den i trans. Jag är inte förvånad om det är en av de bästa Men Elite-banorna i Venedigorienteringens 30-åriga historia.

En standardsprint jämfört med Venedigs stads-ol är som att jämföra... jag vet inte, men äpplen och päron då.

Under loppet tyckte jag att jag hittade bra vägval nästan hela tiden. Tre gånger fick jag vända p.g.a. misstag (11-12, 12-13 och 21-22). Särskilt den sista var en följd av trötthet (och dumhet). Ett par minuter tidigare körde jag på "äh fan, nu springer jag upp i den här gränden" och hamnade rätt. Nöjd över detta utfall testade jag samma taktik igen, vilket slutade i en återvändsgränd. Jag är alltså 28 år.

I efterhand kan jag konstatera att jag missade en hel del bra vägval, framför allt sträckorna 2-3, 7-8 och 12-13 blev inte bra.

Som kronan på verket innehöll banan (på slutet dessutom!) en långsträcka där alla de tre broarna över Rio Grande kunde användas för olika vägval. Jag valde rakt på och var tvåa på sträckan, men hela 45 sekunder långsammare än Kvaal-Österbö. Många sprang högervägvalet, medan några valde vänster, däribland Mats, vilket gjorde att jag tjänade 5 minuter på honom.